inatt
inatt slår mitt hjärta för sig själv igen. modigt och lite trotsigt, men ensamt.
farfar
klockan 8.50 imorse tog min farfar sitt sista andetag här på jorden.
det kommer att bli konstigt att inte se honom vandra runt på sin tomt ovanför mina föräldrars hus igen, fixandes med trädgården. att inte få höra hans passionerade, starka stämma när han berättar sitt livs historia. om händelser som format honom och i och med det också mig. att inte ha sin farfar här längre, som alltid alltid varit här.
både morfar och farfar hade så stora händer.
händer som byggt upp vårat land, tagit oss från fattigdom till välfärd.
jag är så grymt tacksam och
jag hoppas att jag också får såna händer när jag blir gammal.
att jag får bli som dom. dessa stora, starka män.
tack för den här tiden farfar.
frans mattebo.
(jag hoppas att vi får ses igen en dag.)
det kommer att bli konstigt att inte se honom vandra runt på sin tomt ovanför mina föräldrars hus igen, fixandes med trädgården. att inte få höra hans passionerade, starka stämma när han berättar sitt livs historia. om händelser som format honom och i och med det också mig. att inte ha sin farfar här längre, som alltid alltid varit här.
både morfar och farfar hade så stora händer.
händer som byggt upp vårat land, tagit oss från fattigdom till välfärd.
jag är så grymt tacksam och
jag hoppas att jag också får såna händer när jag blir gammal.
att jag får bli som dom. dessa stora, starka män.
tack för den här tiden farfar.
frans mattebo.
(jag hoppas att vi får ses igen en dag.)
