williegarvin

efter åtta månader i frankrike är jag nu tillbaka i umeå.
ni som har följt mig vet att det har gått väldigt upp och ner. det har varit svårt med språket och genom det har jag fått lärdomar jag kommer behålla genom livet. men det viktigaste jag fått av tiden i frankrike är just tiden för mig själv. mitt hjärta har fått lugna ned sig och jag har kommit i balans på något sätt. lustigt nog har jag också stärkt många av mina vänskapsband här i sverige plus funnit nya.

(det krävdes att jag åkte till frankrike för att få din uppmärksamhet, jag skrattar lite åt det i smyg och är helnöjd.)

umeå är lite tomt utan min gamla klass, men vi jobbar på att ses. undrar om jag fortfarande kan kalla umeå hemma. jag är samma alexander som då men ändå inte. jag gjorde rätt i att söka studieuppehåll. i höst blir stockholm mitt hem för ett år framöver, sen hoppas jag att kunna kalla lund för hemma. spännande tider framöver.

men just nu lever jag i nuet, och njuter fullt ut.

försökt sova i över en timme nu.
men mitt hjärta slår så hårt att jag tror att jag ska dö.

jag skriver visst väldigt mycket om nätter.
men det är då tiden hinner sakta ner och tankarna tränger genom dagens ridå av intryck.

inatt grät jag. för första gången på väldigt länge.

det var skönt. inte för att det är skönt att gråta utan för att det betyder att jag känner.
ibland känner jag mig (paradoxalt nog) som en robot.
men inte igår natt. då grät jag för allt som är värt att gråta över.

inte bara över grejer som jag vanligtvis kan gråta över.
hela världen rymdes i tre par tårar som stannade kvar och kittlades i mina öron.

det är inte frankrike i sig, alla viktiga frågor blir bara så tydliga när man står helt själv.
frågor som om livet är värt att leva, och för vad isåfall. trots allt det vackra och trots allt man känner.
det kan och får inte vara allt. för då finns det inget värt att leva för, i grund och botten.
inget syfte. bara meningslöshet som bränner igenom allt.

ibland tänker jag att det är bra att bli läkare, för då får jag känna mycket. om jag inte kan leva för mig själv har jag iaf en backup i att leva för andra, som i sin tur kanske tycker att livet är värt att leva ändå.

det kanske får räcka.

inatt kan man göra vad man vill.
luften är magisk, tiden står still.

träden dansar för mig utanför fönstren.

(jag måste ut..)

inatt slår mitt hjärta för sig själv igen. modigt och lite trotsigt, men ensamt.

klockan 8.50 imorse tog min farfar sitt sista andetag här på jorden.

det kommer att bli konstigt att inte se honom vandra runt på sin tomt ovanför mina föräldrars hus igen, fixandes med trädgården. att inte få höra hans passionerade, starka stämma när han berättar sitt livs historia. om händelser som format honom och i och med det också mig. att inte ha sin farfar här längre, som alltid alltid varit här.

både morfar och farfar hade så stora händer.
händer som byggt upp vårat land, tagit oss från fattigdom till välfärd.
jag är så grymt tacksam och
jag hoppas att jag också får såna händer när jag blir gammal.

att jag får bli som dom. dessa stora, starka män.

tack för den här tiden farfar.
frans mattebo.

(jag hoppas att vi får ses igen en dag.)

(om du finns där ute, ge mig svar)

en alexander i nancy, france månntro? funderar på att ta patologikursen i frankrike nästa termin. det är bara ett frö i mina tankar hittills men jag hoppas att det går vägen, jag skulle nog aldrig ångra det.

jag har precis svalt tool, och jag gillar det. har försökt några gånger tidigare men aldrig tyckt att de varit lika bra som the mars volta. men idag, idag insåg jag deras storhet. med hjälp av världens skönaste riff på schism och texten till. för att citera den bästa delen av låten:

"cold silence has 
a tendency to
atrophy any
sense of compassion

between supposed brothers
between supposed lovers"

för att älska denna typ av musik måste man göra det man alltid gör när man lyssnar på rage against the machine: dra upp volymen 30% jämfört med normal och höja basen några steg. det förhöjer upplevelsen. det är typ upplevelsen. sen texten är så sann. har tänkt på det så många gånger. tystnad, avstånd, allt som drar något ifrån mig från personen i fråga, kommer till slut göra att det som förenade oss förändras så att vi aldrig hittar tillbaka igen på samma villkor. på samma sätt som kyrkan i många fall dragit sig ifrån gud. hm. tåls att tänka på.
lyssna på låten och läs texten på songmeanings.net vet jag.

dessutom, så har vi haft vår första bokcirkelsträff ikväll. med scones och doktor glas. så bra, så värt. filosoferande och högläsning. vi gillar hjalle söderberg. läs boken!

jag har börjat förstå det här nu. eftertentaångesten är något naturligt.

att plugga i snitt tio timmar per dag varje dag i flera veckor innan en tenta ger en sån sanslös rutin, man har knappt tid att tänka på något annat. sedan, såhär efter tentan, slappnar kroppen av och man blir äckligt trött och tom.

speciellt tom i skallen. och går skallen direkt från att vara full till att bli tom fylls den minst till hälften av ångest.

klorlukt,
varma kinder,
januaritorra läppar och
en lite hetsig låga.

mm.

igår natt drömde jag att jag spydde, och vaknade.
inatt känner jag för att spy, men kommer att somna.

jag kom att tänka på en fundering jag hade som barn. när jag tittade upp på pappa som sköt långt upp på höjden undrade jag om man såg längre där uppe, men kanske mest på om det gjorde mer ont att falla där uppifrån.

nu är jag där uppe själv, och kan konstatera att så är fallet. lite lustigt att det går att applicera på både ett bokstavligt och ett filosofiskt plan.

fredagskvällen spenderades till en början på norrlandsoperan. gunilla witts karins krig visades och jag satt på första raden i mörkret och tittade på. det var en solodansföreställning med inslag av poesiuppläsning om karin boyes sista timme i livet. det mesta egentolkat, självklart, men witt lyckades förmedla sina (och de flesta andras?) tankar och funderingar kring karin boyes självmord genom en fantastisk koreografi. dansösen anna westberg gjorde dessutom ett felfritt uppträdande.
hur tänkte egentligen boye när hon svalde sömntabletterna vid stenen den där kalla aprilnatten? insåg hon vilket förräderi hon begick mot sin(-a) närmsta? hur mycket spelade två världskrig in i det hela och var det helt enkelt bara så att hon gav upp hoppet om mänskligheten? hm.

resten av kvällen spenderades dock på villan och eftersläppet efter återsparkssittningen. dans, glädje och grym musik.

lördagen började med en maffig sovmorgon och sedan en promenad till busstationen för att hämta min framtida sommartågluffskamrat erik "sandman" sandin. han kom direkt från norge för att stanna till hos mig innan återfärd till örnsköldsvik. gjorde ett stopp på ica bågen på vägen hem för att plocka upp tre exemplar av hjalmar söderbergs doktor glas som kommit på posten. svar ja, en bokcirkel är under uppstartande med tre andra fantastiska människor i mitt liv och min klass (en av oss har redan boken, därav upphämtandet av endast tre böcker). bokcirkeln kommer i alla fall bli helt sanslöst grym och litterära funderingar kommer lätt delas med här framöver. nu handlade det dock inte om bokcirkeln utan om min (då) reseskabbiga vän. planen för kvällen var digital tone festival med juvelen och adam tensta som huvudmål. vi kom till folkets hus fem minuter innan juvelen skulle kliva på scen och trodde att kön skulle sträcka sig utanför entrén. men ingen kö. vi betalar och går in, ingen kö i garderoben. kliver in på golvet framför scenen och skandalen är ett faktum. det står typ 30 ungdomar, 15-ish år gamla, framför scenen. besvikna på medelåldern och uppslutningen väntar vi in juvelen som kliver in på scenen och gör ett kanonframträdande. sanslöst talangfull kille det där. skrev till och med till honom på myspace efteråt och praktiskt taget bad honom komma tillbaka till umeå igen. det funkade. don't miss him next time!
adam tensta var antagligen svindyr, och det var säkert ett bra 100-ish åskådare framför scenen. skön var han iaf och jag gillar hans attityd och musik!

helgen avslutades på söndagen med ytterligare en monstersovmorgon, plugg och en exklusiv förhandsvisning av årets julkalender där det serverades glögg, pepparkakor och skumtomtar. mums.